varför man börjar utveckla en ätstörning
VARFÖR BÖJAR MAN MED ÄTSTÖRNINGAR?!
det är en jäkligt bra fråga! men här kommer mitt svar...
det finns så många orsaker!
för vissa handlar det om psykologiska orsaker! ex. bråk i familjen som gör att hjärnan inte klarar av mer! man lägger av och kroppen utvecklar en form av ätstörning, det är också ett sätt för det undermedvetna att be om hjälp från nära och kära, att få en sinnesfri vardag.... men i anra fall kan det handla omsträvan efter det perfekta! att ex, vilja bli modell, men för att göra det måste man gå ner X antal kilo, vilket kan vara svårt i vissa lägen.. då man får vänja kroppen vid att sluta äta, eller väljer en omväg! I mitt fall så ville jag gå ner i vikt från början med rätt kost och regelbunden träning! men jag märkte fort att jag var förlat för det, och ett alternativ förmig va att äta mindre, vilket jag gjorde! sen började jag söka på internet om kalorier, hur mycket man skulle äta på en dag för en kvinna, vilket va 2000 kalorier Per dag, så jag tänkte att om jag trappade ner kalorierna till 500 per dag, så var jag ju tvungen till att gå ner i vikt! och detta var ettmål som jag va fast bestämd på att fullfölja! men jag märkte fort att det skulle innebära sallad och tonfisk 3 gånger per dag i princip!vilket jag klarade under en hel sommar! och jag gick ner 3 kilo i veckan... vilket är ganska mycket! men sen så kunde jag inte hålla mig, för så fort vänner frågade om vi kunde ta en fika när skolan började igen efter sommarlovet, så sa jag ja! och det va då Ångesten kom in i bilden... när jag hade ätit en hel bakelse.. så fick jag ångest! och kände att det här va onödigt, för att jag inte behövde det! eftersom jag hade varit så "duktig" helasommaren utan att ha ätit godis eller druckit läsk.. det va då jag fick för mig att om jag skulle kräkas upp bakelsen igen så skulle jag kunna återgå till min "normala" vardag igen, vilket blev ett problem... och jag fortsatte att äta lite då och då.. men spydde upp det lika fort igen! och det visade sig funka för migmed! så det gjorde att jag kunde äta god mat Samtidgit som jag INTE blev fetare utan gick ner i vikt! SÅ jag tror att det sitter i hjärnan....och det är nästan Omöjligt att få bort!
det är en jäkligt bra fråga! men här kommer mitt svar...
det finns så många orsaker!
för vissa handlar det om psykologiska orsaker! ex. bråk i familjen som gör att hjärnan inte klarar av mer! man lägger av och kroppen utvecklar en form av ätstörning, det är också ett sätt för det undermedvetna att be om hjälp från nära och kära, att få en sinnesfri vardag.... men i anra fall kan det handla omsträvan efter det perfekta! att ex, vilja bli modell, men för att göra det måste man gå ner X antal kilo, vilket kan vara svårt i vissa lägen.. då man får vänja kroppen vid att sluta äta, eller väljer en omväg! I mitt fall så ville jag gå ner i vikt från början med rätt kost och regelbunden träning! men jag märkte fort att jag var förlat för det, och ett alternativ förmig va att äta mindre, vilket jag gjorde! sen började jag söka på internet om kalorier, hur mycket man skulle äta på en dag för en kvinna, vilket va 2000 kalorier Per dag, så jag tänkte att om jag trappade ner kalorierna till 500 per dag, så var jag ju tvungen till att gå ner i vikt! och detta var ettmål som jag va fast bestämd på att fullfölja! men jag märkte fort att det skulle innebära sallad och tonfisk 3 gånger per dag i princip!vilket jag klarade under en hel sommar! och jag gick ner 3 kilo i veckan... vilket är ganska mycket! men sen så kunde jag inte hålla mig, för så fort vänner frågade om vi kunde ta en fika när skolan började igen efter sommarlovet, så sa jag ja! och det va då Ångesten kom in i bilden... när jag hade ätit en hel bakelse.. så fick jag ångest! och kände att det här va onödigt, för att jag inte behövde det! eftersom jag hade varit så "duktig" helasommaren utan att ha ätit godis eller druckit läsk.. det va då jag fick för mig att om jag skulle kräkas upp bakelsen igen så skulle jag kunna återgå till min "normala" vardag igen, vilket blev ett problem... och jag fortsatte att äta lite då och då.. men spydde upp det lika fort igen! och det visade sig funka för migmed! så det gjorde att jag kunde äta god mat Samtidgit som jag INTE blev fetare utan gick ner i vikt! SÅ jag tror att det sitter i hjärnan....och det är nästan Omöjligt att få bort!
Kommentarer
Postat av: johanna
jag tror att det går att få bort. man måste bara bestämma sig. men visst, det skiljer sig från person till person.
förresten så hjälper det inte att spy upp maten, för kroppen har redan tagit till sig nästan all näring när man gör det. vill bara säga det.
ha en bra dag!
Trackback
